ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

Tårarna rinner och jag känner mig tom. Tom på ord.

Det finns så många som har gått över till andra sidan.. Så många liv som tagits på så kort tid. Så många nya änglar.

Finns så många som jag bara skulle vilja ha en sista chans med  med. Finns så mycket som jag vill säga till dem som lämnat mig alldeles förtidigt! Så många som man inte fick säga det man ville säga. Det som aldrig blev sagt. Det som bara blev tankar. Tänk om jag hade sagt det. Det som aldrig kom ut.

Mormor! <3

Jag uppskattade dig inte som jag skulle ha gjort! Jag ångar mig så mycket, att jag inte sa ”jag älskar dig” så ofta som jag hade velat gjort. Jag saknar dig! Jag älskar dig!

Morfar!

Förlåt att jag inte ringde. Förlåt att jag inte hälsade på. Finns så mycket jag skulle ha velat ha sagt och gjort. Jag sa aldrig tack. Tack för allt! Tack för att du alltid ställde upp!

Tack!!

Moster!

Förlåt för att jag inte såg. Men det blev inte som vi hade tänkt oss. Tack för att du tog imot mig med öppna armar och tack för att jag fick bo hos dig, när jag inte hade någon annan stans att bo!! Tack!!

(Mamma till vänster <-- och Moster till höger --> )

Vicki!

Min älskade stora syster! Vi fick inte så mycket tid. Men de klickade mellan oss direkt. Jag tar hand om Martina för dig, Jag finns vid hennes sida och du på hennes högra axel. Jag skulle velat haft så mycket mer tid tsm med dig!! Jag saknar den tiden vi fick tillsammans!!

(<-- Martina till vänster och Vicki till höger -->)

Det finns fler vackra änglar som jag skulle kunna skriva så mycket om och till. Men det får bli en annan dag!!